Orginalet räcker helt enkelt inte till
När du ska göra väldigt drastiska korrigeringar kan det uppstå posterisering. Oftast drabbar det stora rena ytor som en blå himmel eller en stor, grön gräsmatta.
Posterisering ser ut som tjocka band som löper över fotot.
Himlen är förstärkt i färg och kontrast. Detta för att på ett överexponerat fotografi återfå den himmel som egentligen avsågs. Här har jag tagit i rejält för att överdriva effekten.
Posterisering uppstår när fotografiet inte innehåller den information som krävs för att återge detaljrikedomen som är tänkt. I fotot ovan vill jag återskapa en fantastisk himmel med hjälp av några väldigt få ljusa nyanser. När jag förstärker dessa nyanser ses tydligt gränserna mellan respektive nyans- det ser ut som om färgerna delat upp sig.
De här gränserna var otydliga för ögat så länge de befann sig i det väldigt ljusa spektrumet av färger. Men nu, när de befinner sig längre ner på skalan blir de tydliga.
Om du tittar noggrant på himlen ovan kan du se vad som ser ut som cirka 2 centimeter tjocka band som löper i en horisontell båge. Posterisering drabbar hela färgskalan men är bara synliga för ögat i det stora blå området. I ett foto fullt med detaljer försvinner det i röran.
Posterisering är oftast inte ett problem när du lägger upp bilden på webben, där datorskärmen suddar bort det mesta av effekten. Men på papper är det supertydligt.
Det syns i histogrammet
Posterisering kan synas tydligt i ett histogram – det uppstår hål i färgkurvan.
Vid bildbehandling
Först och främst ska du fråga dig själv om du verkligen behöver den enorma ökningen av färg och kontrast som skapar posterisering. Om svaret ändå är ja kan du till exempel lägga till brus eller oskärpa för att på så sätt ”brusa” bort gränserna.
10 vanliga begrepp i bildbehandling
Lärorika artiklar för dig som vill arbeta med digitala foton i din dator. Och förstå begreppen alla använder.
