ISO är ditt trick för att lura kameran att vara nöjd med det ljus som finns.
Låt mig förklara: Sensorn i din digitalkamera behöver en viss mängd ljus för att bilderna ska bli välexponerade – inte för ljusa eller för mörka. Om sensorn får för lite ljus ber den kameran fixa mer ljus. Och kameran har i autoläget två lösningar som kan göra sensorn nöjd:
- Längre slutartid så att mer ljus hinner flöda in till sensorn.
- Större hål för ljus att flöda in genom (alltså större bländare).
Eller en kombination av båda.
Problemet är att kamerans lösning inte alltid funkar för dig som fotograf. Långa slutartider riskerar ju till exempel att göra dina bilder suddiga. Så det är inte alltid det finns något sätt att göra både dig och sensorn nöjda.
Men som tur är finns det ett extra-vapen som du kan använda: Du kan lura sensorn att vara nöjd med mindre ljus än den egentligen vill ha! Och tricket som lurar sensorn heter ISO.
Fota med ISO i svagt ljus
Med funktionen ISO tar du skarpare bilder i mörka miljöer med systemkameran. Lär dig hur i gratiskursen ”Grunderna i att fotografera”. Titta på avsnittet direkt här.
Det här händer i kameran när du höjer ISO
Höjer du ISO kommer sensorn vara glad och nöjd trots att den egentligen har fått för lite ljus.
I vanliga fall skulle det här förstås leda till en alldeles för mörk och underexponerad bild. Men höjningen av ISO påvekar en sak till: Allt som sensorn har registrerat förstärks i nästa steg till normala värden innan det blir en bildfil.
Exempel: Om du höjer ISO från 100 till 200 kommer sensorn nöja sig med hälften så mycket ljus som den egentligen vill ha. Helt plötsligt kan slutartiden alltså halveras. Kameran ser sen till att dubbla signalen som sensorn lämnar ifrån sig så att bilden blir normal igen.
Det vanligaste skälet till att höja ISO är att komma åt kortare slutartider än ljuset egentligen tillåter.
Högt ISO är räddningen när du exempelvis fotar inuti en kyrka och vill få skarpa bilder trots det dunkla ljuset. Eller när du vill frysa rörelsen hos saker som rör sig snabbt. Men det kan förstås också handla om att du vill använda en väldigt liten bländaröppning.
Två situationer som kräver högre ISO: Fota utan stativ i en grotta och frysa vattendroppar i skymningen.
Bruset är priset du betalar
Att lura sensorn på det här viset kommer till ett pris. Ju högre ISO du väljer, desto brusigare blir dina bilder.
Förr i tiden var det ett stort problem. I takt med utvecklingen klarar dock kamerorna allt högre ISO utan att bruset blir för påtagligt. Med en modern systemkamera behöver du inte tänka så mycket på bruset förrän du kommer upp i höga värden (ofta 3200 och däröver).
Idag är många kameror utrustade med Auto-ISO, så att kamerans automatik kan ta kontroll över ISO-värdet och på så sätt hitta lämpligare slutartider till dig. Ofta kan du ange en maxgräns så att kameran inte väljer något som du tycker är för brusigt.
Därför blir bilderna brusiga
Det finns en anledning till att sensorn helst vill ha rätt mängd ljus. Den är nämligen inte perfekt i sin registrering och små fel smyger sig alltid in.
Får den mäta tillräckligt med ljus är det inga problem. Då kommer felen bli försvinnande små. Men när sensorn får mindre ljus blir andelen fel större. Och eftersom ISO-tricket dessutom förstärker sensorns signal kommer ju felen också att förstärkas! Felen dyker sedan upp som brus i bilderna.
Digital ISO handlar inte om ljuskänslighet
I analoga sammanhang finns olika filmtyper med olika ljuskänslighet. Känsligheten uttrycks i enheter som ISO, ASA, DIN och GOST. En väldigt ljuskänslig film ger i allmänhet ett grynigare resultat, det som vi brukar kalla filmkorn.
Likheterna med ISO i den digitala världen är slående. Men strikt handlar alltså inte digital ISO om ljuskänslighet, trots att många böcker och webbsidor påstår det. Istället är det bara ett sätt att mäta en mindre mängd ljus och sedan förstärka signalen.
Läs nästa tips
Se kurser om systemkameran
