ModerskeppetFoto

Hur funkar egentligen systemkameran?

Systemkameran är som ett förstärkt öga. Bländaren kontrollerar ljusinsläppet istället för pupillen. Sensorn fångar bilden istället för synnerven. Och bildprocessorn tolkar bilden istället för hjärnans syncentrum.

David Brohede

Detta ett utdrag av kursen Kom igång med din systemkamera.

En systemkamera är en fantastisk maskin. På många sätt liknar den ögat.

Ljuset bryts genom linsen, och träffar de ljuskänsliga tapparna och stavarna längst bak i ögat. De fångar in bilden och skickar informationen via synnerven till syncentrum i hjärnan. Där bearbetas bildinformationen så att du kan se en bild.

Ljusmängden in i ögat kan regleras med hjälp av pupillen. När det är starkt dagsljus stänger pupillen ned för att det inte ska bli alltför ljust.

Ljusets resa i systemkameran

På precis samma sätt är det i systemkameran. Ljuset bryts i objektivets linser. Skickas till bildsensorn som fångar in bilden. Informationen förs sedan vidare till kamerans hjärna, bildprocessorn. Här bearbetas bilden innan den sparas på minneskortet.

Ljusmängden regleras med en bländare, en variabel ljusöppning precis som pupillen. Bländaren sitter inne i objektivet, och kan öppnas och stängas för att släppa in mer eller mindre ljus.

Här kan du kan läsa mer om hur bländaren fungerar.

Det som skiljer systemkameran från ögat

Nu till något otroligt: Det finns några viktiga skillnader mellan ögat och systemkameran.

  • Systemkameran kan byta objektiv. Så att du kan anpassa dig efter varje fotosituation. När du behöver komma närmare dina motiv kan du byta till ett teleobjektiv. Ska du fota i mörk miljö så kan du använda ett objektiv med jättestor ljusöppning.
  • Systemkameran styr också ljusinsläppet med en slutare. Den kan vara öppen kort eller lång tid, och på så sätt samla in ljus under en viss tid. Läs mer om hur systemkamerans slutare fungerar.
    Testa till exempel att ställa in slutarens exponeringstid på 1/2 sekunds och jämför med 1/125 sekunds exponeringstid.
  • Kameran kan förstärka det inkommande ljuset med ISO-inställningen. På så sätt går det att ta bilder i extremt svagt ljus, där ögat knappt kan se nåt alls. Lär dig mer om systemkamerans ISO.

Systemkamerans anatomi

För att du ska kunna se och komponera bilden, så finns en optisk sökare. Den består av fyra delar: spegel, mattskiva, prisma och okular. Om du tar av objektivet så kan du se spegeln, och mattskivan.

Spegelns uppgift är att spegla upp sökarbilden på mattskivan. När du tittar in i sökaren, så är det egentligen på mattskivan du tittar. Då är bilden upp och ner och spegelvänd.

Sedan vänds bilden rätt igen genom prismat som sitter ovanpå mattskivan. I sökaren kan du då se exakt samma sak som sensorn sen kommer att fånga in.

Den inbyggda spegeln i kameran är anledningen till att det heter digital spegelreflexkamera (Digital Single Lens Reflex = DSLR)

När en bild trycks av

Och när själva bilden ska tas, kan inte spegeln sitta i vägen. Den fälls undan, upp i taket, så att ljuset från objektivet kan träffa sensorn istället. Det är därför det blir svart i sökaren precis när du trycker av.

Bakom spegeln sitter slutaren, som öppnas och stängs, och sen fälls spegeln ner igen. Allt det här går på bråkdelen av en sekund. Men nu vet du varifrån det klassiska kameraklicket kommer ifrån!


Lär dig fota med din systemkamera

 

Senast uppdaterad: 20 maj 2021