När jag började fotografera var det manuella läget något mystiskt – ett okänt land, som bara de invigda hade koll på. Gamla tiders fotografer, som kunde hantverket på riktigt, de fotograferade alltid i manuellt läge, fick jag höra.
Men, när jag väl vill ta steget in i detta mystiska land, så var det inte så mystiskt. Får du koll på tre saker, så kan du sen behärska det manuella läget på din systemkamera:
- Hur du ställer in tid och bländare
- Fotoeffekter med tid och bländare
- Hur du tolkar ljusmätaren i din kamera
Vad är det manuella läget?
Istället för att överlåta exponeringstid eller bländarinställning till kamerans automatik, så tar du själv kontroll över dem.
Till skillnad från något av de automatiska lägena, har du i det manuella läget full kontroll över både exponeringstid och bländare.
Så styr du tid och bländare
På kameror med två inmatningsrattar, styr du exponeringstiden på en ratt och bländaren på den andra. Tänk detta som två kontrollspakar i din kamera.
Har din kamera bara en ratt, så styr du ena kontrollspaken med den. Den andra kontrollspaken styr du i så fall genom att klicka eller hålla in en annan knapp, och sen vrida inmatningsratten.
Och du, glöm inte att stänga av Auto-ISO när du arbetar i manuella läget. Annars är det lätt att bli förvirrad, eftersom kameran då anpassar ISO-talet så att alla bilder blir lika ljusa även om du ändrar tid eller bländare.
Välj fotoeffekt
Grunden är att du vill välja en viss tid eller bländare för att få en fotoeffekt. Det kan vara ett långt skärpedjup, eller att du vill frysa en rörelse.
I just den här bilden ville jag ha kortast möjliga skärpedjup, trots vidvinkel på 35 mm. Därför valde jag största bländare f/1,4. Sen får övriga inställningar (exponeringstid och ISO) anpassa sig därefter.
Så läser du av ljusmätaren
I din systemkamera har du en ljusmätare. När du tar hjälp av automatik för tid, bländare eller ISO, är det ljusmätaren som bestämmer vad kameran ska ställa in. I det manuella läget ger den däremot bara råd till dig. Detta råd visas upp som en skala i sökaren eller på displayen. Här ser du ljusmätarens skala:
Även om ljusmätarens roll var ännu viktigare i analoga kameror, gör den fortfarande stor nytta. Genom att läsa av ljusmätaren och tolka den rätt, slipper du gissa exponering.
Låt mig visa hur jag menar:
När du ställer kameran i manuellt läge, indikerar ljusmätaren om den tycker bilden blir för ljus, för mörk eller alldeles lagom. När skalan är på 0, tycker ljusmätaren att du ställt in en korrekt exponering (lagom ljus bild):
Ljusmätaren är graderad i exponeringssteg (många gånger kallat bländarsteg, vilket är samma sak). Ett exponeringssteg är en halvering eller fördubbling av ljus. Förlänger du slutartiden från 1/250 s till 1/125 s, då har du dubblerat mängden ljus, alltså ökat exponeringen ett exponeringssteg.
Förkortar du slutartiden från 1/250 s till 1/500 s, så blir bilden mörkare istället, även då med ett exponeringssteg.
Skalan i kamerans sökare har ofta tredjedels steg också. En dutt är 1/3 steg. 3 duttar är ett helt exponeringssteg.
Få koll på ljusmätningen för att slippa gissa
Nu vet du hur du läser av skalan. Men vad är rätt då? Ja, det beror på motivets ljushet. Med medelljusa motiv, kan du lugnt ställa in så att skalan visar 0. Men om bilden innehåller stora ljusa eller stora mörka partier, då vill du att ljusmätaren ska peka åt det hållet.
Tumregeln jag har i mitt huvud är såhär:
När ljusmätaren visar +3, blir bilden kritvit. Visar den -3 blir den i stort sett kolsvart. Och stegen däremellan ser du i bilden.
Så, när jag ställer in manuell exponering, då tittar jag på motivet, och bedömer: hur ljust vill jag att detta ska bli? Är det mycket vitt i bilden, då ska ljusmätaren visa lite plus. Hur mycket beror på motivet, men det bygger du upp en känsla för med tiden.
I min bild på Playmofigurerna, landade jag i att +0,7 blev lagom:
Det här beror på att bilden innehåller en hel del ljusa toner. Rätt exponering blev alltså 1/160, f/3,2 och ISO 1000.
Men, om bilden hade haft tex svart bakgrund, då visar ljusmätaren nåt helt annat:
Ljuset som träffar figurerna är ju fortfarande lika starkt, så korrekt exponering är fortfarande 1/160, f/3,2 och ISO 1000. Och då visar ju ljusmätaren -1 istället.
Slutsatsen är att du medvetet ska avvika från ljusmätarens råd, om ditt motiv innehåller mycket mörkt eller mycket ljust.
Den stora vinsten med manuellt läge
Om det tar längre tid för dig att ställa in kameran manuellt, varför ska du då använda M-läget?
Det främsta skälet är att du kan arbeta mer systematiskt. Du kan ställa in exponeringen en gång för alla, så som du vill ha den – och sen lita på att inget kommer att ändras.
Här är tre lägen då jag föredrar manuellt läge:
När ljuset är knepigt
I utmanande fotosituationer, som tex här, där ljuset var fläckigt och jag inte ville riskera att överexponera viktiga delar av bilden:
När jag vill ta en bildserie och garantera exakt samma exponering
Det kan vara att jag vill sätta ihop bilderna till ett panorama, eller att jag tar en porträttserie där kunden vill att alla bilderna ska ha samma ljuskänsla i sig.
När jag fotar med riktigt långa slutartider
Stjärnor, fyrverkerier eller ljusmålning – där är manuellt läge oslagbart.
Men, med det sagt, så är det klart att automatiken ofta gör livet lättare för dig. Så tänk inte att du jämt och ständigt ska fota manuellt.
Öva på att ställa in tid och bländare manuellt, och läsa av ljusmätaren – då har du ett fantastiskt verktyg till i din fotografiska verktygslåda.
Tips och tricks för din systemkamera
Lär dig ta full kontroll över din systemkamera.
Lär dig din systemkamera i onlinekurser
David Brohede lär dig hur din systemkameran fungerar, vilka inställningar du kan göra och hur du ställer in kameran för att skapa coola effekter.
