Histogram för bildredigering

Histogram är ett stapeldiagram

Ett histogram är en representation av ditt foto i form av ett stapeldiagram. Det visar hur din exponering ser ut rent ljusmässigt från svart till vitt. Ju fler pixlar det finns av en viss ljusnivå ju högre blir stapeln. Histogrammet har svart till vänster och vitt till höger. 

Att lära sig att tyda ett histogram är bra i många situationer. Både vid bildbehandling och vid själva fotograferingen.

Det finns inget optimalt histogram. Alla ser olika ut. Men, du kan lära dig att se när histogrammet ser oväntat ut. Med det menar jag att ljusfördelningen inte stämmer överens med hur det borde se ut. 

Med lite erfarenhet blir det lätt att upptäcka. 

Du kan i histogrammet ”se” fotot. Puckeln till vänster är det mörka havet. Det stora berget i mitten är en del av allt medelgrått i bilden.

Histogrammet hjälper dig att kontrollera exponeringen

När du tar en bild med kameran ser du resultatet på kamerans lilla skärm. Där ser du om allt verkar okej och att du fångat kompositionen som tänkt. Det som kan vara svårt att se är om du fått bästa tänkbara exponering. Du vill undvika under- eller överexponerat.

Det är lätt att se hemma på datorskärmen att bilden är för mörk. Men i den stressade situationen kan den lilla kameraskärmen lura dig. I ett mörkt rum kan skärmens starka ljus ger illusionen att en mörk bild är bra. I starkt solljus upplever du allt på kamerans skärm som väldigt mörkt.

Det är nu histogrammet i kamerans skärm är så värdefullt. Eftersom du kan se ljusets fördelning på ett mer matematiskt sätt kan du även upptäcka fel.

Det här histogrammet har ett oväntat utseende. Det föreställer ett brudpar men nästan allt ljus är i den mörka delen. Det är ju faktiskt oväntat när en person bär helt vitt men inga ljusa pixlar verkar finnas i bilden. Histogrammet visar att bilden är underexponerad.

Ett mer väntat histogram när en person bär svart och en annan vitt. Det finns ljus från mörkt till ljust. Bilden är troligtvis korrekt exponerad.

Det är lätt att se hemma på datorskärmen att bilden är för mörk. Men i den stressade situationen att kan den lilla kameraskärmen lura dig. I ett mörkt rum kan skärmens starka ljus ger illusionen att en mörk bild är bra. I starkt solljus upplever du allt på kamerans skärm som väldigt mörkt.

Det är nu histogrammet i kamerans skärm är så värdefullt. Eftersom du kan se ljusets fördelning på ett mer matematiskt sätt kan du även se fel.

Se utfrätt eller igensotat

Mest värdefullt är att se det som nästan är omöjligt att se på en kameraskärm ens i optimalt ljus – om någon detalj frätt ut eller sotat igen. Utfrätt och igensotat ser ut som berg som plötsligt klipps av. Naturligt är att histogrammets toppar och dalar faller av till noll nära kanten.

En avklippt topp signalerar att det fanns detaljer i verkligheten som din kamera istället valde att fånga som en stor svart eller vit yta.

Det utfrätta och igensotade syns i histogrammet.

Histogrammet ger ramarna vid bildbehandling

Histogrammet har ofta en dominerande plats i bildbehandlingsprogrammen. Det används för bildanalys och som stöd för bildbehandling.

För analys gör det samma sak som skärmen gjorde vid fotograferingen. Det visar för dig hur bilderna är exponerande. För en erfaren fotograf kan det vara avgörande för om bilden ska bli utvald till fortsatt bildbehandling. För bildbehandling sätter det ramar. Histogrammet uppdaterar sig när du drar i reglagen och talar om för dig om din bildbehandling gör att ytor i bilden fräter ut eller sotar igen. 

I Lightroom finns histogrammet i biblioteks- och framkallamodulen.

Som ett estetiskt val kan du gå över gränsen och sota igen eller fräta ut din bild. Du kan tycka att motivet passar med stora mörka ytor. För skärmpublicering ser det naturligt ut med bilder som råkat ut för det. Inte minst för att betraktare är vana vid att bilder presenteras så. Många billigare skärmar gör rent av jobbet åt dig och både sotar igen eller fräter ut bilden. Men, när du ska leverera bilder professionellt anses det ofta vara en styggelse. Det finns två dominerande skäl till det:

• Papper. Utfrätta och igensotade bilder ser värre ut på papper. Papper reflekterar ljus och större ytor i obrutet svart eller vitt blir som speglar. Det ser konstigt och onaturligt ut på ett sätt du inte upplever på skärm.
• Utrymme för behandling. Det är lätt att fräta ut en bild, men det är nästan omöjligt att göra det ogjort. Så om du levererar till andra som ska bildbehandla – en tidning, en webbtjänst eller en bildbyrå – så stänger du dörren för deras kreativitet.

Oroa dig dock inte för småsaker. Att bilden fräter ut eller sotar igen kan mycket väl vara det enda sättet att fånga motivet. 

Reflektioner av ljus i vatten, blänk eller mitt i en sol är nästan alltid utfrätt. 

Höga toppar är inte farligt

En bild kan innehålla något som är så enkelspårigt i ljusfördelningen att histogrammet slår i taket på ett ställe. En klarblå himmel eller en färgad vägg är sådana exempel. Det är ingen fara alls, det betyder bara att det finns mer ljus av just en isolerad ton än vad som är praktiskt att rita ut. Det går utanför skalan.

Jag jämför det med att göra stapeldiagram över min ekonomi. Om jag plötsligt vann två miljoner på Lotto skulle nog mitt stapeldiagram gå sönder. Men, det är inte ett problem utan bara ovanligt mycket, och därför mer än skalan är byggd för. 

Histogram i färg och i svartvitt

Det är omständligt nog att lära sig läsa histogram när det visar ljuset som helhet. Men, många histogram visar även de olika så kallade färgkanalerna.

Färg är flashigt och coolt. För experter fyller det även en funktion. Men, när du börjar lära dig att läsa histogram är det lättast att bara se ljuset som helhet. Om det inte finns att ställa in kan du göra bilden svartvit medan du testar dig fram.

Samma foto visat med ett histogram som visar alla färgkanaler och ett som bara visar ljus. 

10 vanliga begrepp i bildbehandling

Lärorika artiklar för dig som vill arbeta med digitala foton i din dator. Och förstå begreppen alla använder.